Jan Myrdal är som Jokkmokks-Jokke. Ganska rolig i små portioner. Ganska påfrestande i större.

Jan Myrdal

Ibland är det svårt att veta om man skall skratta eller gråta. Till exempel när man läser Jan Myrdal. Han kräver åtal mot ett antal stadsråd. Dessa säges vara ansvariga för att tre svenska medborgares ekonomiska tillgångar spärrats. De drabbade anklagades, utan rättegång och utan att man visat några bevis, för att ha förmedlat pengar till terrororganisationer.
Av detta drar JM omedelbart slutsatsen att vi är på väg mot ett rättsystem liknande inkvisitionens. Ett rättsystem där man såg kätteri som förräderi mot Gud. Ett rättssystem där den anklagade måste bevisa sin oskuld, med hemliga förhandlingar, med anonyma angivare och vittnen, med vittnesmål från barn och dömda menedare, utan försvarare, utan rättshjälp och överklagande. Ett rättsystem med tortyr.
Enligt JM inför man nu, efter amerikanska påtryckningar, samma rättssystem för ett nytt brott, för terrorism. Ett brott med beteenden som tidigare till vissa delar inte skall ha varit straffbelagda. Det enda som saknas är att man lagfäster tortyren.

Det första man frågar sig är varför JM protesterar. Detta är ju det rättssystem som används i alla de stater han beundrar. Det användes hos Stalin, hos Mao, hos Kim Il Sung och Pol Pot. Men logik har aldrig varit JM:s starka sida.
JM:s stöd är ingen tillfällighet. Historien har visat att han genomgående ställer sig på herrarnas sida - vilken inte är folkets. Herrar som - liksom Hitler - riktar folkets raseri mot en påhittad yttre fiende för att själv kunna ta makten. Herrar som - även här liksom Hitler - framför allt satsar på intensiv upprustning. Att JM tar ställning för Saddam Hussein och Usama bin Laden är därför endast vad man kan vänta sig. Undrar förresten vad det är han har emot Hitler? En man som kallade sig socialist, som sade att han var på de förtryckta och utsugnas sida, som var massmördare, som stred mot kapitalisterna. Vad kan en man som JM önska mer?

Det amerikanska samhället hade sina kättarrättegångar på 50-talet, under ledning av senator McCarthy. Dessa ledde i många fall till att de anklagade förlorade jobbet. Att här jämföra det amerikanska samhället med det sovjetiska är att jämföra tusentals arbetslösa med miljoner döda.

Att avsiktligt flyga in i skyskrapor har säkert alltid varit olagligt i varje land som har flygplan, skyskrapor och lagar. Förmodligen också att ge aktivt stöd till dem som gör det, till exempel genom att sända pengar.
Vad hände den 11:e september? Ett antal män som tränats att anfalla USA anföll USA. De hade tränats på afganistansk mark, med stöd från den talibanska regeringen. Ett stöd som kvarstod efter anfallet.
Jag känner inte till de internationella lagarna. Om man blir anfallen och det är stor risk att anfallen fortsätter tror jag att de flesta människor har förståelse för att man slår tillbaka. Det är tragiskt att civila skadas, vare sig det beror på att terroristerna använder dem som sköld eller att militären gör misstag. Det är mera tragiskt när man, som terroristerna, riktar anfallen direkt mot de civila.
Kanske händer det att amerikanernas agerande inte styrs enbart av en osjälvisk önskan att hjälpa andra. Kanske är dom arroganta när dom vill sprida den amerikanska utopin om en kyckling i varje gryta och en bil i varje garage.

Israelerna skämtar om att Gud visar dem sitt stöd genom att ge dem det enda stället i Mellanöstern där det inte finns olja. När JM bakom amerikanernas stöd till Israel finner en önskan att säkra kontrollen över palestinernas olja och råvaror undrar jag om ens han själv kan tro på det.

När det gäller de män som fått sina tillgångar spärrade kan man kanske ifrågasätta myndigheternas agerande. Jag vet inte om de anklagade är skyldiga. De borde åtminstone ha rätt att försvara sig.
Ändå tycker jag att det är stor skillnad: å ena sidan att behandlas på det sätt som man behandlas av inkvisitionen och JM:s favoritsamhällen; å andra sidan att få sina tillgångar spärrade men annars kunna leva som vanligt.
Leva som vanligt är också JM:s lösning på problemet. Hans förslag är att han och några till offrar sig, att de provocerar fram fängelsedomar genom att lämna bidrag till terroriststämplade föreningar. En uppoffring som inte verkar alltför stor. JM finner nämligen den svenska fångvården så human att det för honom inte är någon större skillnad mellan att sitta på en cell på Kumla och att sitta hemma och arbeta. Så bara han får ha gott samvete och leva ungefär som vanligt så är han beredd till vilka offer som helst.

Om det varit någon mer än han själv som tagit honom på allvar så hade man väl nästan varit tvungen att gråta. Men vem kan tro på någon som tror att han hamnar på Kumla om han lämnar bidrag till en misstänkt terrororganisation? Vem kan tro någon som tror att amerikanerna bussar israelerna på palestinerna för att de vill kontrollera palestinernas råvaror och olja?

(Jan Myrdals krönika var införd i Aftonbladet 020507.)

© Anders Floderus